Hoppa till innehållet

Ian Wachtmeister

Från Wikipedia
Ian Wachtmeister
Ian Wachtmeister 2014.
Titlar
Yrke Industriman, politiker
Politik
Parti Ny demokrati (1991–94)
Annat parti Det nya partiet (1998)
Mandatperiod
1991–1994
Företrädare Bert Karlsson
Efterträdare Harriet Colliander
Mandatperiod
1998
Publicist
Språk Sverige Svenska
Noterbara verk Ankdammen
Elefanterna
Krokodilerna
Grodorna
Rebellerna
Sotarna
Personfakta
Födelsenamn Ian Melker Shering Wachtmeister
Född 24 december 1932
Bärbo församling, Södermanlands län
Nationalitet Sverige Svensk
Utbildning Bergsingenjörsexamen
Alma mater Kungliga Tekniska högskolan
Död 11 november 2017 (84 år)
Adolf Fredriks distrikt, Stockholms län
Släkt
Frälse- eller adelsätt Wachtmeister af Johannishus
Sätesgård Nääs säteri
Far Shering Wachtmeister
Mor Adrienne De Geer
Släktingar Tom Wachtmeister (bror)
Nils Wachtmeister (halvbror)
Fredrik Wachtmeister (farfar)
Gunnila Bernadotte (kusin)
Familj
Make/maka Ann Dickson
(g. 1955–1987; skild)
Lena Levine, född Lindeberg
(g. 1987–2005; skild)
Lil Malmström
(g. 2009–2014; skild)
Anna Eckerström
(g. 2015–2017; hans död)
Barn Jeanette (född 1957)
Johan (född 1959)
Jesper (född 1968)
Ian Wachtmeister presenterar sig själv under Bokmässan i Göteborg 2014.

Ian Melker Shering Wachtmeister af Johannishus ([ˈiːənˈ ˈvǎktmejstɛr]), född 24 december 1932 i Bärbo församling i Södermanlands län, död 11 november 2017[1][2] i Adolf Fredriks distrikt i Stockholm,[3] var en svensk greve, bergsingenjör, företagsledare, politiker och författare. Han var partiledare för Ny demokrati och riksdagsledamot 1991–1994.

Bakgrund och uppväxt

[redigera | redigera wikitext]

Wachtmeister föddes på Nääs säteri i Bärbo, som son till Shering Wachtmeister och Adrienne De Geer.[4] Han är sonson till Fredrik Wachtmeister samt yngre bror till Tom Wachtmeister och halvbror till Nils Wachtmeister. Han tog studentexamen vid Lundsbergs skola 1951 och studerade bergsvetenskap vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) där han tog bergsingenjörsexamen 1957.

Wachtmeister blev efter examen 1957 förste forskningsassistent vid KTH. Han var forskningsingenjör vid Esab i Göteborg 1958–1960, Nyby bruk AB 1960, expeditionschef där 1962, direktör för marknadsutveckling 1969–1970 och verkställande direktör för Oxelösunds järnverk 1970–1978. Wachtmeister var därefter verkställande direktör för Gränges Aluminium AB 1978–1983.[4] Gränges Aluminium ingick i Electrolux-koncernen och Wachtmeister arbetade direkt gentemot styrelsen med ledamöter som Hans Werthén och Marcus Wallenberg. Efter Wallenbergs död i september 1982 sparkades Wachtmeister åtta månader senare av Werthén. Av sex mindre bolag med ett åttiotal anställda bildade han koncernen The Empire.[5]

Från 1983 fokuserade Wachtmeister huvudsakligen på sitt eget företag, The Empire (numera Empire AB), som bland annat tillverkar diverse hushållsmaskiner. Han engagerade sig också i den politiska idéorganisationen Den Nya Välfärden. År 1988 gav Wachtmeister ut den satiriska debattboken Ankdammen, där han drev med Sverige och svensk politik. Boken såldes i stora upplagor och blev mycket omtalad. Han följde 1990 upp med fortsättningen Elefanterna.

Wachtmeister var delägare i Nääs säteri i Södermanlands län och var ledamot i diverse kommittéer i Jernkontoret 1959–1962, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens korrosionsnämnd 1959–1960, expert vid International Institute of Welding 1959–1960, medlem av Metallografiska förbundet, Svetstekniska föreningen och ledamot av Svenska Teknologföreningen.[4]

Tillsammans med skivbolagsdirektören Bert Karlsson grundade Wachtmeister år 1991 partiet Ny demokrati, där han blev partiordförande. Partiet fick 6,7 procent av rösterna i riksdagsvalet 1991 och fick 25 mandat i riksdagen. Efter internt bråk lämnade han dock partiledarposten i april 1994 och riksdagen i juni samma år. Efter valet samma år lämnade han partiet. Inför valet 1998 grundade Wachtmeister Det nya partiet (d) som fick 25 000 röster. Wachtmeister ansåg att det låga valresultatet berodde på att media teg ihjäl partiet efter en överenskommelse med landets ledande chefredaktörer. Wachtmeister hade planer på att bilda ännu ett parti inför valet 2010[6] vilket aldrig blev av.

Wachtmeister kampanjade senare för vännen Alf Svensson och var drivande bakom dennes personvalskampanj i Europaparlamentsvalet 2009. Samma år uppgav han att han tänkte rösta på Folkpartiet, bland annat för dess NATO-vänliga politik.[7]

Wachtmeister agerade rådgivare åt Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna.[8] I Expressen uppgav han senare att han röstade på Kristdemokraterna i riksdagsvalet 2010 och i de två föregående valen.[9]

Inför valet 1994 var Wachtmeister tillsammans med Lars Werner programledare för Ian och Werner i TV3 där de intervjuade politiker. Senare under 1994 ledde Wachtmeister ensam programmet I grevens tid, det också på TV3.

Ian Wachtmeisters grav i Bärbo.

Wachtmeister var gift första gången 1955–1987 med Ann Dickson (född 1936), dotter till direktör Olof Dickson och Ebba Collén,[4] andra gången 1987–2005 med Lena Levine (född Lindeberg 1941),[10][11] tredje gången 2009–2014 med Lil Malmström (född 1953)[12][13][14] och fjärde gången från 2015 med Anna Eckerström (född 1963). Han har en dotter och två söner i första äktenskapet.

År 2009 gav Wachtmeister ut sin självbiografi Rebellerna – en historiebok om Ian Wachtmeister.[15]

I maj 2017 berättade Wachtmeister att han drabbats av cancer och genomgick cellgiftsbehandling.[16] Han avled i november samma år.

  1. ^ Johan Hellekant (11 november 2017). ”Ian Wachtmeister är död – ”Var en fantastisk person””. Svd. https://www.svd.se/ian-wachtmeister-ar-dod--var-en-fantastisk-person. Läst 11 november 2017. 
  2. ^ ”Dödsannonser i SvD”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/dodsannonser. Läst 24 juni 2020. 
  3. ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Wachtmeister, Ian Melker Shering
  4. ^ [a b c d] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 1131. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/1131.html 
  5. ^ Tamas, Gellert (2002). Lasermannen: en berättelse om Sverige. Stockholm: Ordfront. sid. 56-57. Libris 8413411. ISBN 91-7324-873-8 
  6. ^ ”Ian och Leif GW bildar nytt parti”. Aftonbladet. 11 juni 2009. https://www.aftonbladet.se/nyheter/article11869785.ab. Läst 30 november 2017. 
  7. ^ Ohlsson, Jonny (12 november 2009). ”Ian Wachtmeister på bokturné”. Nya Wermlands-Tidningen. Arkiverad från originalet den 26 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171026163802/http://nwt.se/arbeteekonomi/2009/11/12/ian-wachtmeister-pa-bokturne. Läst 28 februari 2014. 
  8. ^ Larsson, Mats J; Kihlström, Staffan (21 september 2010). ”Wachtmeister: Jag är rådgivare åt SD”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/nyheter/politik/wachtmeister-jag-ar-radgivare-at-sd/. 
  9. ^ Baas, David (30 september 2010). ”Wachtmeisters råd till Åkesson: Lyssna på mig”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/val-2010/wachtmeisters-rad-till-akesson-lyssna-pa-mig/. Läst 26 oktober 2010. 
  10. ^ Sveriges ridderskaps och adels kalender 1989 sid.642
  11. ^ Vem är det 1993 sid.1131
  12. ^ Bönnelyche, Åsa (8 oktober 2009). ”Sveriges färskaste grevinna heter Lil”. Svensk Damtidning. Arkiverad från originalet den 25 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160725163824/http://asa.svenskdam.se/sveriges-farskaste-grevinna-heter-lil/. Läst 19 juli 2014. 
  13. ^ Sveriges ridderskaps och adels kalender 2013 sid.893
  14. ^ Lilian Andersson (15 augusti 2014). ”Wachtmeister skiljer sig igen”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/article19372587.ab. 
  15. ^ Ekis Ekman, Kajsa (14 november 2009). ”Ian Wachtmeister: ”Rebellerna – en historiebok om Ian Wachtmeister””. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/dn-bok/bokrecensioner/ian-wachtmeister-rebellerna-en-historiebok-om-ian-wachtmeister/. Läst 6 september 2014. 
  16. ^ ”Ian Wachtmeister berättar: Jag är svårt sjuk i cancer”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/ian-wachtmeister-jag-ar-svart-sjuk-i-cancer/. Läst 8 september 2017. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Partipolitiska uppdrag
Företräddes av
Bert Karlsson
 Ny demokratis partiledare
1991–1994
Efterträddes av
Harriet Colliander
Ny titel  Det nya partiets partiledare
1998
Upplöst